Funderat mycket över hur man motiverar sigsjälv att ta aktion på en så hög nivå som möjligt. Hur motiverar man eller sätter igång att arbeta så hårt med något att det får andra motiverade människor förvånade. Hur kan man leva på ett sätt att man hederar ett löfte till sigsjälv att åtminstonde under en tid maximersa sitt liv kring att bemästra något så snabbt som möjligt men på ett sätt som inte offrar en god levnadsstandard.
Jag tror att rädsla för att se resultatet av sitt hårda arbete. Ibland kände jag en bitterhet inom min bodybuilding, att jag jobbade för hårt mot vad jag fick ut av det. Min motivation började som estetiskt men utvecklas senare till motivation att tävla och excel in something. Det är viktigt att lita på sigsjälv och sin buy-in att det är en chansning du vill ta, att ens motivation att faktiskt göra det går i vågor, du måste hålla en routin att både ta action och att arbeta på sin motivation för att stimulera den så mycket som möjligt. Hjärnan är som en racehorse som måste disciplineras för att skapa ett lyckligt liv. Lycka = Livskvalité, en definition som blir kapad av samhällsnormen.
Det visade sig att det var svårare än jag trodde men jag har också kommit fram till att det är värt de, time to roll baby let’s do this shit
seanthinksblog 